Minskad idrottande

Minskad idrottande

17 juni, 2015

1 Kommentarer

Ibland blir jag bara så ledsen och förtvivlad då det gäller rörelse och idrott. Satt och tittade på sporten för några dagar sedan och fick se hur mycket idrottandet har minskat i landet. Hur många föreningar som har lagts ner eller där eldsjälarna inte orkar längre.

Jag kan verkligen ha full förståelse för det. Idag krävs det så otroligt mycket av en ledare när den leder i en förening. Ledaren förväntas att vara utbildad och expert inom området. Vart har all spontan idrott tagit vägen????

Jag bor väldigt nära en idrottsanläggning i centrala örnsköldsvik. Jag har uppsikt över anläggningen då jag diskar och blir varje dag förvånad och förtvivlad över hur få ungdomar det är som spontanidrottar. (leker med en boll, springer eller bara busar idrott i oorganiserad ordning)

De tjejer och killar jag ser som gör detta spontant har utländsk bakgrund. Jag kan inte sluta förvånas över detta! Har vi människor så lite tid med att leka med våra barn så de ej kommer ut eller är vi så bra att slå på TV och sätta en surfplatta i handen så de blir nöjda.

I min uppväxt var det en självklarhet att varje rast spela utebandy, Fotboll, rugby, kurragömma, hockeybockey eller åka skidor. Idag känns det inte som så!

Hur kan vi tillsammans hjälpas åt att förändra detta? Visst är det bra med föreningsidrott men då det blir organiserat jag då är det regler, normer och mallar man skall finna sig i. Inte bara ut och köra och se till att ha skoj. Varför behöver man stå i kö som 7 åring på fotbollen? Det är en fråga som jag har fått av mina barn flera gånger. Jag vill ju bara spela och har skoj. Jag tvivlar på att de bästa undren inom idrotten stod vackert och väntade på sin tur. Nej de stod och spelade tennis mot en vägg, lirade hockey på gatan, eller tävlade uppför backarna. Jag vill ha mer spontanidrott och mer lek med träning som inslag. Min mamma sa alltid ”naturlig träning Andreas det är den bästa träningen” jag måst verkligen hålla med henne idag! Livet skall vara enkelt och roligt, våga utmana dig själv och våga leka träning det är då resultaten kommer.

Med vänlig hälsning, Andreas

hockey-p-gatan

En kommentar

  1. Esa Alalauri säger:

    Jag håller med dig Andreas. Själv när vi alla syskon va små så fick mamma ropa in oss, när ska ni komma in, då ropade vi att vi inte hade tid för vi gjorde allt som fanns att göra där ute, och roligt hade vi. En sak som man kanske inte ska ta upp, men det gör jag än då. Jag har ingen TV. Och det kommer aldrig inte in i vårat hus den tar alldeles för mycket tid att titta på dän där dunderburken, men det är upp till var och en.