Hur tänker vi egentligen om träning?

25 september, 2014

2 Kommentarer

Jag har haft nöjet att träffa väldigt många människor det senaste halvåret där träning både är en självklarhet samt en utmaning. Jag förbluffas över synen människor har på träning.

Ingen absolut ingen kan stå för vad man egentligen tycker och tänker om sin egna form. Av alla människor jag möter är det otroligt få som säger något av följande:  jag känner mig i form, jag tränar exakt så mycket jag behöver, jag utvecklas, jag trivs med min träning, jag njuter av att träna, jag vet att den träning jag gör är rätt.

Jag blir helt förkrossad!!!!! Varför, säg mig varför kan vi människor inte vara stolta över det vi gör. I landet lagom så skall allt vara just exakt lagom. Bara ordet lagom vad betyder det egentligen?

Wikipedia beskriver ordet lagom så här! ”En flitigt citerad förklaring är att ordet lagom härstammar från det gamla bondesamhällets måltider, då alla på gården åt från samma gryta och drack ur samma bägare. Då ville det till att det räckte ‘laget om’, och att ingen drack för mycket eller för litet. Detta är enligt lingvisten Mikael Parkvall en folketymologi, alltså en efterkonstruktion gjord utan kunskap om ordets faktiska historia.[2] [3] Svenska Akademiens ordbok listar etymologin som en åldrad böjningsform avlag där ändelsen -um i fornsvenskan angav dativ i pluralis (jämför till exempel uttrycket honom). Ursprungsbetydelsen av laghum, som var den vanligaste stavningen, var ‘enligt lagen’, ‘lagligen’. Det behöver inte nödvändigtvis referera till en juridisk lag. Istället är det lag i betydelsen ‘gemensam’ som avses. Ordets betydelse har senare försvagats och kommit att betyda ungefär ‘lämplig’, ‘passande’, ’till det gemensamma’ eller mera fritt ‘varken för mycket eller för lite’ eller ‘lika mycket som alla andra”

Jag förstår inte riktigt hur jag skall tolka det, men det borde inbära att det är bra om man inte sticker ut! Utan precis där i mitten där skall jag vara. Jag förstår inte det. Hur många av er där ute tränar för att vi skall vara lagom? Jag tror och är helt övertygad att vi alla har mål med träningen och strävar efter små förändringar för att kunna utvecklas. Ett mål med träningen kan ju vara att då smakar maten bättre!

Frågar man dessutom hur individen tränar och hur mycket ja då börjar de riktiga ursäkterna att komma: ”jag har lite ont, hade det inte varit för…, snart kommer formen, för en vecka sedan då var jag….  Hur kan detta komma sig och varför är det fel att säga sanningen. JAG ÄR NÖJD MED MIN TRÄNING! Varför erkänner vi inte för varandra hur det är utan kommer med en massa ursäkter. Är vi rädda för att misslyckas eller för att inte lyckas? Jag funderar mycket på den frågan. Om jag nu älskar att träna varför är jag då inte stolt över mina framfart och utveckling. Hur kan det komma sig att jag vill nervärdera mig själv mot andra hela tiden?

Jag hoppas att vi tillsammans kan få en annan syn på träningen och att vi kan vara rak i ryggen och stolt över det vi presterar. Självklar kan man utvecklas oavsett om man är nybörjare eller proffs men samtidigt måste vi kunna inse att idag hade jag just denna kapacitet. Hur det skulle kunna vara eller hur det var förra veckan är ointressant. Vi lever idag, här och nu!!!

Våga träna och berätta för andra att du gör det, träning är ju livet!

2 Kommentarer

  1. Åsa säger:

    Väl talat!
    Dessutom lite språkhistoria på det!
    Mitt mål är att må bra och hålls för att kunna fortsätta träna tills jag är sådär 80 år. Följaktligen gör jag det jag gillar bäst för tillfället. Exakt vad brukar variera tillräckligt under året för att ge mig variation i träningen. Det måste inte vara svårare än så.

  2. ubbe säger:

    Jag är nöjd givet förutsättningarna. Men mina ambitioner är högre och det är där problematiken kommer in. Hjärnan säger en sak men hjärtat en annan :-)

    Håller dock med